Att Nobelpriset i litteratur skulle vara omdiskuterat, det hör man varje gång som det kungliggörs vilken som ska få priset. Och det som kommer först på tapeten är det faktum att, de flesta gånger, är det någon helt okänd som får priset. Att detta diskuteras tycker jag säger mer om läsarnas kunskaper än om de aderton i Svenska Akademien som delar ut priset.
Att summan som delas ut i samband med priset skulle vara bränsle på en konversation har jag också svårt att förstå. För nog torde det väl vara så att författarna skriver för att de har något speciellt att berätta utan någon som helst åtanke på att få ett Nobelpris. Särskilt när nästan alla som får ta emot priset får det i slutet av sin karriär.
Personligen tycker jag att priser där något ska bedömas är alltid väldigt kontroversiellt och omdiskuterat och det är nog detta som är kärnan till allt. Beauty is in the eye of the beholder, som det så vackert heter på engelska. Men jag tycker ändå att Nobelpriset i litteratur är en bra företeelse. Det lyfter fram andra författare som man inte skulle läsa annars och det spränger gränser inom skrivandet.
Det som kanske skulle behövas är lite förnyelse i Alfred Nobels nominering att priset skulle gå till den som “inom litteraturen har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning”. Istället kanske de kunde lyfta fram den som förnyat språket och kanske också våga ge ett pris för bästa bok och på det sättet dela ut flera pris varje år. På det viset skulle ännu fler författare bli kända och det skulle nog ge en positiv våg inom läsandet. Vi behöver läsa mer böcker och mindre månadsmagasin och serietidningar.
tomdolphin 