Vart börjar jag?
Jag kan ju börja med att berätta att jag befinner mig mitt i livet ungefär; med fru, ett barn, ingen hund men väl en kombi. Jag är en löpande hemmakock och bagare med gröna fingrar. Hur kom jag hit? Och vart är jag på väg?
Någon gång i mitten på 90-talet frågade en kompis om jag hade lust att hänga med till Israel och bli volontär på en kibbutz.Jag hade ingen aning om var Israel låg eller för den delen vad en kibbutz var men jag svarade ja utan att tänka efter för det var det här som jag hade drömt om. Ja, kanske inte bokstavligt talat, men i alla fall livet utanför Sveriges gränser. På något vis hade jag aldrig hittat kraften att åka iväg själv men när jag och kompisen väl hade satt oss på planet så fanns det ingen återvändo. Det skulle dröja tio år innan jag kom hem till Sverige igen.
Resandet har blivit en stor del av mitt liv, så stor att jag träffade min blivande fru på en pub någonstans i England. Jag tittade in i hennes vackra mörka ögon där på andra sidan bordet, hon tittade in i mina och sedan dess har vi inte blickat tillbaka. Jag fick veta att hon kom från en ö på andra sidan jordklotet som heter Nya Zeeland och det dröjde inte länge innan vi flyttade dit.
Här kommer en sida med den traditionella krigsdansen Haka som Nya Zeeland’s rugbylag alltid börjar sina matcher med. Ingen rugby utan Haka och inget Nya Zeeland utan rugby!
http://www.youtube.com/watch?v=tdMCAV6Yd0Y
Jag älskade att prata engelska varje dag, älskade att bli av med mitt tråkiga svenska jag. Men någonstans inom mig fanns det kvar och när hon en dag frågade om vi skulle åka dit så var det samma svar som den dagen för nästan tio år sedan: – Javisst, när åker vi?
Dessa två svar speglar mig ganska mycket som person. Jag flyter med i livets ström och har aldrig behövt ta några livsviktiga beslut, tycker jag. De har mer eller mindre kommit till mig, kanske inte alltid serverade på silverfat, men jag har alltid nappat på dem.
När jag nu har kommit fram till studierna en andra gång så känns det mer som om att jag har kontrollen och i och med detta så kanske jag kan komma vidare till nästa steg i livet. Detta nästa steg är att få ett slutbetyg i gymnasiet så att jag kan studera vidare, om jag nu skulle vilja det, där denna kurs är ett delmål. Och betygen då? Så länge jag känner att jag gör mitt bästa så kommer det nog att gå bra! VG, kanske!!!
Den här länken skickar jag med eftersom den sammanfattar mig som person. Dessutom så har själva webbsidan ett syfte i sig.
tomdolphin 
Vad bra du skriver Tommy! Blir ju riktigt rörd! 🙂
Tack Anki!