– Hej du, det var inte igår!, sade han lite försynt.
– Nämen, tjenare! Nej, det var det verkligen inte. Va, fan gör du här? Jag trodde att du hade flyttat och bodde på utomlands.
– Ja, jag gjorde ju det. Men nu har har jag flyttat hem igen, om man kan uttrycka det så.
– Åh, fan! Så vart bor du nu då?
– Ja just nu bor jag på andra sidan bron, så att säga. Vi bor tillsammans med svågern medans vi letar hus.
– Ja, det var ju ett tag sen man såg honom också. Hur mår Robbie för resten?
– Riktigt bra, faktiskt. Han och Aymee, eller det var väl mera Aymee faktiskt, startade ju ett företag senaste gången som vi var här. De har 6 anställda nu och Robbie sköter leveranserna. Men, du själv då?
– Ja, du vet… byggnadssektorn har ju mer eller mindre stått stilla så det har ju inte vart så fett. Men jag har i alla fall börjat på farsans kåk nu så det dröjer nog inte länge förräns vi har hela huset för oss själva. Festen kan börja, kompis, och du har härmed blivit officiellt inbjuden.
– Och du fortsätter med det, hör jag!
– Ja, det dröjer nog länge innan jag slutar med det. Hur är det med familjen för resten? undrade han.
– Ja, de mår bara bra. Tack för att du frågar. Frugan är inne där och kollar kläder men annars har de klarat flytten bra.
– Men, hörru! kom han på. Ska vi inte då droppa in och ta oss ett glas eller två medans du väntar på frugan?
– Ja, jag vet inte. Du vet ju hur hon blir, hon har inte ändrat sig alls.
– Men, va fan. En öl eller två, oss polare emellan kan väl inte skada. Det var ju så länge sedan vi sågs.
– Ja okey då, sade han. För gamla tiders skull.
tomdolphin 